Salta och peppra

Följande morgon åt vi åter en söt frukost på det fina mysiga hotellet. Därefter inleddes busstur nummer tre. Om den första hade varit av lyxkaraktär och den andra lite sunkigare så var den här vid en första besiktning någonting mittemellan. Riktgigt bra säten och så vidare. Problemet var dock att det luktade lika blandning avskräde ur luftkonditioneringen. Ryssen reagerade på detta i kombination med den krängande vägen med ett akut illamående. De sista tre timmarna av resan hade hon en schal över ansiktet för att filtrera den otroligt vidriga doften. Apan nöjde sig med att proppa munnen full med fräscha mint och eucalyptuspastiller tur i ett.

Väl framme i Salta (ca 700 000 invånare) checkade vi in på vårt ganska schabbiga hotel som påminde lite om ett amerikanskt motell men med en pool på innergården. Sedan begav vi oss till en lokal italiensk restaurang för lunch.



Efter lunchen begav de flesta av oss upp med en kabinbana till en liten närbelägen topp. Där uppe bodde så sjukt mycket stora läskiga spindlar att apan fick dåndimpen. Se bara hur han beter sig.





Denna tur efterföldes av ett mycket skönt poolbad. Kvällen innebar en promenad ned till stadens centrala torg där det var en väldigt stor trängsel. Staden fullkomligt myllrade av folk.


Vi satte oss ned vid en uteservering och kombaterade sedan i frågesportspelet M.I.G med hjälp av apans brors Ipod touch vilket var mycket trevligt.


Vid halv tiosnåret drog sig apan föräldrar tillbaks till hotellet varpå återstoden av gänget sökte upp en vad de trodde var en lämplig middagskrog. Detta val visade sig dock vara dåligt. Maten var av varierande kvalitet och det röda kött vi hade beställt var för samtliga väl genomstekt, och för vissa inte speciellt mört. Man har hunnit bli kräsen konsument av att vistas här i ett par veckor.

Väl tillbaka till hotellet fick vi en överraskning. Rummen som på dagen verkat svala och lagom tempererade var fullkomligt bastuvarma. Till råga på allt hade apan obetänkt nog bytt rum med hans päron utan att reflektera över nackdelen att ha ett kylskåp, troligtvis fullproppat med freon, på rummet. Vilket SATANS oljud detta lilla skåp lyckades föra. Ryssen sov inte speciellt mycket denna natt. Vid tresnåret kläcktes åtminstone den lysande idéen att stänga av kylen samt öppna fönstret på vid gavel. Några få timmars sömn blev belöningen.



Morgonen efter flög vi tillbaks till Buenos Aires och i skrivande stund har vi varit här i ytterligare tre dagar. Enligt ursprungsplanen hade vi redan varit hemma vid det här laget men snart får vi åter njuta av snöslasket hemmavid.