Oseriös design men bra konst!

Hoppsansa.

Apan och ryssen är numer hemkomna. Här kommer dock utlovad rapport gällande söndagens bravader på museet för modern konst, Louisiana, en bit norr om Köpenhamn. Innan ni får någon information om detta vill vi dock i sann Sverker Olofsson-anda varna er för en ovälkommen företeelse som tyvärr förekom på vårt i övrigt mycket trevliga hotell.

Den inredningsarkitekt/hantverkare som valde att förse badrummet toaletten med en skjutdörr i glas borde framförallt enligt Ryssen hitta ett nytt jobb som arbetslös. Denna mycket oseriösa lösning på toalettutrymmet gör att de privata behov man har kan komma att hämmas alldeles ofrivilligt. Skitdåligt!



Nåväl. I övrigt var hotellet mycket fint. Apan kunde tre mornar i rad glädjas åt att först smaska i sig en tallrik fylld med bacon och vita bönor med ett par glas färskpressad juice. Som efterrätt böljade han i sig obestämd mängd kaffe toppat med två av de utsökt delikata Wienerbröd som ingick i frukostbuffen. Toppklass!

Efter frukost och toalettbestyr bakom skjutglasdörr begav sig Apan och Ryssen ut på tur meddelst tåg norrut till Humlebaek där vi i solsken promenerade den sista biten till Louisiana. Museet motsvarade alla våra förväntningar. Till exempel genom att erbjuda oss denna mycket tjocka staty.



Den utställning som vi på förväg hade bestämt oss för att kolla in behandlar kvinnliga avant garde-konstnärer under 1920-30-talen. Utställningen var mycket bra. Följande damers konst intresserade oss mest av de åtta konstnärer som utställningen omfattar.



Hanna Höch jobbade mycket med fotomontage och gammalt hederligt klipp och klistra-collage. Apan blev mycket förtjust i hennes olika arbeten.



Claude Cahun jobbade främst med att skapa androgyna självporträtt som verkligen ifrågasatte könsroller i hennes samtid. Mycket fina bilder. Ryssen blev minst sagt imponerad!

När vi väl hade avverkat denna utställning tog vi matpaus vilket tyvärr blev lite av en besvikelse. Maten på Louisiana var inte av samma höga kvalitet som den vi i övrigt kalasat på under vårt Köpenhamnbesök. Med mat i magen tog vi en paus och njöt av solen i Louisianas trädgård. Här kommer bildbevis på en fnissande ryss och apa.



Läget är fantastiskt. Se bara på utsikten och apans tonsiller.



Efter att ha beundrat Andreas Gurskys fotokonst i en mycket intressant utställning begav vi oss till museishoppen där Ryssen med apans hjälp hittade ett smycke värt att slösa dyrt förvärvade slantar på. Vi får lite en känsla av att Lilian Adler som har knåpat ihop smycket har hittat en ny karaktär till muminvärlden. Vad tror ni? Hon har fått arbetsnamnet Stirro.



Efter alla intryck dagen lång begav vi oss åter in till Köpenhamn med pendeltåg (S-tåg).

Summa summarum om Köpenhamn:
1. Danska är svårt
2. Söndagar och helgdagar i Köpenhamn är pina och pest för kapitalistiska materialister så som Apan och Ryssen
3. Staden har en(!) tunnelbana som man aldrig lyckas ha behov att åka med
4. Dansken gillar att cykla och staden supportar detta med bra cykelbanor, att man får ta med cykeln på S-tågen och många lånecyklar för den hugade turisten
5. Det finns saker kvar att göra och en lust att se mer när man åker därifrån. Det är ett bra betyg.

April, april din dumma sill!

Aprilvädret har anlänt till Köpenhamn. När vi vaknade på lördagen snöade det och på kvällen visade sig solen. Dagen till ära hade även affärerna öppet så att Apan kunde inhandla sig en fin grön tröja på COS. Apan och Ryssen begav sig dessutom runt i staden för hitta second hand/antikbutiker som erbjuder fin dansk design till fåfänga turister. Tyvärr såg vi mest smuts och fåt konstatera att vi valde fel kvarter (Nörrebro) för våra försök. Några danska anitkviteter får vi med andra ord inte med oss hem.

På väg till Nörrebro fick vi i varje fall syn på något som förgyller Köpenhamn i almänhet; de trehjuliga flakcyklarna. Just denna var dessutom utsmyckad med lämplig tuff street-art.



Efter idogt traskande utan att nå våra mål gällande inköp konstaterar vi att det på nytt är dags att äta. Ganska nära vårt hotell, inte långt från Ströget hittar vi ett lämpligt kafe i en källare. Dagens soppa som visar sig vara en mycket god sås är både god och relativt billig. Det uppstår dock en del missförstånd när globetrotterna apan och ryssen försöker kommunicera med den trevliga serveringspersonalen. Först tror hon att vi vill dela på en soppa. När detta väl har retts ut serverar hon både apan och ryssen med varsin stor Tuborg classic trots att endast apan beställt någon öl. Ryssen uppvisar sitt missnöje med detta faktum.



Då både apan och ryssen är blyga och tämligen tröga vågar de inte säga någonting med risk för ytterligare missförstånd. Tack och lov upptäcker servitrisen själv sitt misstag varpå ölen blir gratis för apan som glatt hugger in.

Efter en kort sejour på hotellet, där vi frekventerar hotellets bar och kalasar på Cappucino, Macchiato, Apelsinbrus, Ginger ale samt rostade mandlar innan vi begär den välsaltade notan, beger vi oss till jazzklubben La Fontaine. Lokalen är sjukt mysig, bullrig och inrökt.



På scenen uppträder en kvartett med en sångerska, hammondorgel, saxofon samt trummor. De spelar gamla standards på ett utmärkt sätt. framförallt sångerskan Alice Carreri utmärker sig på bästa sätt. My favorite Things samt Two to Tango var två låtar i deras andra set som fick apan att få gåshud och ryssen att tappa hakan. Vi trivdes som fiskar i vatten så när som på att vi luktade rökruta när vi kom ut från krogen vid ettsnåret.



Ännu en dag avklarad... snart får ni rapport från dagens (söndagens) strapatser.

Apan och Ryssen skor sig...

Jaha, då var vi plötsligt på kontinenten. I det traditionsbundna södra Europa, dvs Köpenhamn, har man tydligen inte öppet på kristna högtider. Vi möttes av ett sovande Köpenhamn som bjöd oss på delikatesser som skoskav, regn och byggarbetsplatser. Tydligen hade man bestämt att stan skulle rivas lagom till apan och ryssens ankomst.



Men, vi tar det från början... Apan och Ryssen föddes för mycket länge sen i två konkurrerande byar.... Nej vi hoppar fram till skärtorsdagens kväll. En kväll som Apan och ryssen fram till dess framgångsrikt undvikit påskkärringar och de förbannelser de skulle ha utsatts för när det framgick att de inte hade något godis att erbjuda. Apan och Ryssen hoppade på nattåget till Malmö i Stockholm. I vår lyxhytt hade vi förutom varsin slaf en kombinerad toalett/dusch. Tyvärr fanns det ingen bistro vilket vi hade räknat med så vi gick tyvärr till sängs enbart förfriskade med besk ale.



Då det är svårt att sova i en vagn som åker fram, bak, i diket, upp, ner och så vidare är både Apan och Ryssen ganska trötta vid ankomst till Malmö. Väl i Köpenhamn njuter vi av att ställa av vårt bagage i hotellets förvar i väntan på incheckning.



Halvdåsiga drar vi fram genom stans turistigaste kvarter. Apan får såklart blåsor på hälen och blir småsur. Vi kikar på Havsfrun och tar en S-bana tillbaka. Alla ville tydligen se Havsfrun idag.



Det här var en skojsig bild.



På kvällskvisten begav vi oss till Paté Paté som ligger i Köttbyn. Det visade sig vara en superbra krog som vi fått tips om från Venke. Tack Venke!



Allt som allt har vi som vanligt visat oss från vår bästa sida. Ryssen och apan är både trötta och nöjda när vi för närvarande gluttar på svensk statstelevision i form av Snabba Cash. Snart ska det sovas på nytt som om det vore första gången. Vi hoppas alla andra mår bra. Glad påsk. Fortsättning föjer...

Back on track i Suecia!

Vi har kommit hem och är välbehållna. Hemresan gick till slut precis som planerat fast tre dagar senare tack vare den strejk som ombordpersonalen hos British Airways genomförde. Hela resan gick ganska smidigt. Vi blev först upphämtade av en fin taxi i lagom tid så att det inte blev stressigt eller överdrivet långtråkigt på flygplatsen. De sista pesosedlarna spenderade vi på följande brunch:



Därefter användes den sista växeln till att fylla på halstablett- och m&m-förrådet. Flygresorna gick sedan precis som de skulle. Apans säte på sträckan Buenos Aires - Sao Paolo - London visade sig vid mellanlandningen i Sao Paolo vara trasigt varför Apan blev placerad på annat ställe i planet. Detta fick till följd att både apan och Ryssen hade ganska gott om plats under flygningen (ett tomt säte brevid vardera). Trots detta lyckades ingen av oss att sova.

Till slut hamnade vi en timme före tidtabellen på Heathrow där vi småsnurriga väntade ut tiden. Vi såg under denna väntan också till att fylla på gin- och Whiskeyförrådet. Väl ankomna till Arlanda gick det rätt smidigt att få ut vårt bagage och fort att hitta till bussen som skulle ta oss in till city. Det kändes onekligen ovant att pälsa på sig med halsduk, mössa och vantar igen. Det visade sig dessutom vi vara de enda som hade gjort då det faktiskt var ganska varmt denna dag.

Hemma visade sig vår fina Klivia ha blommat vilket inte är så vanligt.



Efter all restaurang och utemat vi nu slängt i oss de senaste tre veckorna gjorde vi mat enligt devisen enklast möjligt. Se bara vilka kulinariska delikatesser vi hittade i skåp och frys.



Så var Apan och Ryssens äventyr slut för den här gången. Det kan dock mycket väl tänkas komma något ytterligare inlägg med reflektioner över sådant från resan som vi inte han med att blogga om på plats.

Sista kvällen med kött, vin och släkt

Sista kvällen firades som sig bör, med kött, malbecvin och sjukt goda efterrätter på restaurang Bar 6. Det beryktade potatismoset (ugnsbakade potatisar, vitlök, smör, mjölk, salt) visade sig vara exakt så gott som man kunde önska sig! Efterrätterna som serverades höll precis lika hög klass som huvudrätterna. Fantastiskt! Att döma av de spontana utrop och glädjeyttringar som apans föräldrar utbrast, anar vi att de kommer att gå dit minst en gång till under den tid som de har kvar i stan.




Släkting 1: Marit

Släkting 2: Hans

Släkting 3: Johanna

Släkting 4: Henrik

Nu håller vi tummarna för att British Airways kommer att köra oss hela vägen till Arlanda.
Till sist, tack snälla Bror och Jo för många fina stunder! Vi ses i sommar!

Salta och peppra

Följande morgon åt vi åter en söt frukost på det fina mysiga hotellet. Därefter inleddes busstur nummer tre. Om den första hade varit av lyxkaraktär och den andra lite sunkigare så var den här vid en första besiktning någonting mittemellan. Riktgigt bra säten och så vidare. Problemet var dock att det luktade lika blandning avskräde ur luftkonditioneringen. Ryssen reagerade på detta i kombination med den krängande vägen med ett akut illamående. De sista tre timmarna av resan hade hon en schal över ansiktet för att filtrera den otroligt vidriga doften. Apan nöjde sig med att proppa munnen full med fräscha mint och eucalyptuspastiller tur i ett.

Väl framme i Salta (ca 700 000 invånare) checkade vi in på vårt ganska schabbiga hotel som påminde lite om ett amerikanskt motell men med en pool på innergården. Sedan begav vi oss till en lokal italiensk restaurang för lunch.



Efter lunchen begav de flesta av oss upp med en kabinbana till en liten närbelägen topp. Där uppe bodde så sjukt mycket stora läskiga spindlar att apan fick dåndimpen. Se bara hur han beter sig.





Denna tur efterföldes av ett mycket skönt poolbad. Kvällen innebar en promenad ned till stadens centrala torg där det var en väldigt stor trängsel. Staden fullkomligt myllrade av folk.


Vi satte oss ned vid en uteservering och kombaterade sedan i frågesportspelet M.I.G med hjälp av apans brors Ipod touch vilket var mycket trevligt.


Vid halv tiosnåret drog sig apan föräldrar tillbaks till hotellet varpå återstoden av gänget sökte upp en vad de trodde var en lämplig middagskrog. Detta val visade sig dock vara dåligt. Maten var av varierande kvalitet och det röda kött vi hade beställt var för samtliga väl genomstekt, och för vissa inte speciellt mört. Man har hunnit bli kräsen konsument av att vistas här i ett par veckor.

Väl tillbaka till hotellet fick vi en överraskning. Rummen som på dagen verkat svala och lagom tempererade var fullkomligt bastuvarma. Till råga på allt hade apan obetänkt nog bytt rum med hans päron utan att reflektera över nackdelen att ha ett kylskåp, troligtvis fullproppat med freon, på rummet. Vilket SATANS oljud detta lilla skåp lyckades föra. Ryssen sov inte speciellt mycket denna natt. Vid tresnåret kläcktes åtminstone den lysande idéen att stänga av kylen samt öppna fönstret på vid gavel. Några få timmars sömn blev belöningen.



Morgonen efter flög vi tillbaks till Buenos Aires och i skrivande stund har vi varit här i ytterligare tre dagar. Enligt ursprungsplanen hade vi redan varit hemma vid det här laget men snart får vi åter njuta av snöslasket hemmavid.

Cafayate

Nyvakna i Cafayate åt vi en söt frukost på hotellet och begav oss ut på en vandring till den äldsta bodegan i staden, Vasija Secreta. Väl på plats bestämde vi oss för en guidad tur på spanska där Johanna (apans brors fru) till största del agerade tolk. Vår guide talade dock en exemplariskt tydlig och långsam spanska och gav oss en stor mängd bakgrundsfakta kring vinodling i Cafayate i allmänhet samt deras egna metoder i synnerhet. Som helhet var det en mycket lyckad tur som avslutades med provsmakning av deras lite exklusivare viner. En reserva från 2007 med blandning av flertalet druvor var den som uppskattades bäst av hela sällskapet.


På väg in genom grinden


Ett gammalt lagringsfat i museidelen av bodegan. Fatet rymmer 17000 liter vin.


Ryssen smakar på fina mustiga droppar.


Hela sällskapet tillsammans med guiden, en infödd Cafayatebo. Som ni ser har vi inte kunnat låta bli att spendera surt förvärvade pengar på förhållandevis (med Argentinas mått mätt) svindyrt årgångsvin.

Efter en lunch hade vi bokat en busstur för att kunna ta del av den fina natur som omger staden. Turen hade sju stopp av varierande längd och tog sammanlagt cirka 7 timmar att genomföra. Det var mycket soligt och varmt vilket innebar att stora mängder vatten var en förutsättning för att klara av turen. Se själva: