Apan och ryssen är numer hemkomna. Här kommer dock utlovad rapport gällande söndagens bravader på museet för modern konst, Louisiana, en bit norr om Köpenhamn. Innan ni får någon information om detta vill vi dock i sann Sverker Olofsson-anda varna er för en ovälkommen företeelse som tyvärr förekom på vårt i övrigt mycket trevliga hotell.
Den inredningsarkitekt/hantverkare som valde att förse badrummet toaletten med en skjutdörr i glas borde framförallt enligt Ryssen hitta ett nytt jobb som arbetslös. Denna mycket oseriösa lösning på toalettutrymmet gör att de privata behov man har kan komma att hämmas alldeles ofrivilligt. Skitdåligt!
Nåväl. I övrigt var hotellet mycket fint. Apan kunde tre mornar i rad glädjas åt att först smaska i sig en tallrik fylld med bacon och vita bönor med ett par glas färskpressad juice. Som efterrätt böljade han i sig obestämd mängd kaffe toppat med två av de utsökt delikata Wienerbröd som ingick i frukostbuffen. Toppklass!
Efter frukost och toalettbestyr bakom skjutglasdörr begav sig Apan och Ryssen ut på tur meddelst tåg norrut till Humlebaek där vi i solsken promenerade den sista biten till Louisiana. Museet motsvarade alla våra förväntningar. Till exempel genom att erbjuda oss denna mycket tjocka staty.
Den utställning som vi på förväg hade bestämt oss för att kolla in behandlar kvinnliga avant garde-konstnärer under 1920-30-talen. Utställningen var mycket bra. Följande damers konst intresserade oss mest av de åtta konstnärer som utställningen omfattar.
Hanna Höch jobbade mycket med fotomontage och gammalt hederligt klipp och klistra-collage. Apan blev mycket förtjust i hennes olika arbeten.
Claude Cahun jobbade främst med att skapa androgyna självporträtt som verkligen ifrågasatte könsroller i hennes samtid. Mycket fina bilder. Ryssen blev minst sagt imponerad!
När vi väl hade avverkat denna utställning tog vi matpaus vilket tyvärr blev lite av en besvikelse. Maten på Louisiana var inte av samma höga kvalitet som den vi i övrigt kalasat på under vårt Köpenhamnbesök. Med mat i magen tog vi en paus och njöt av solen i Louisianas trädgård. Här kommer bildbevis på en fnissande ryss och apa.
Läget är fantastiskt. Se bara på utsikten och apans tonsiller.
Efter att ha beundrat Andreas Gurskys fotokonst i en mycket intressant utställning begav vi oss till museishoppen där Ryssen med apans hjälp hittade ett smycke värt att slösa dyrt förvärvade slantar på. Vi får lite en känsla av att Lilian Adler som har knåpat ihop smycket har hittat en ny karaktär till muminvärlden. Vad tror ni? Hon har fått arbetsnamnet Stirro.
Efter alla intryck dagen lång begav vi oss åter in till Köpenhamn med pendeltåg (S-tåg).
Summa summarum om Köpenhamn:
1. Danska är svårt
2. Söndagar och helgdagar i Köpenhamn är pina och pest för kapitalistiska materialister så som Apan och Ryssen
3. Staden har en(!) tunnelbana som man aldrig lyckas ha behov att åka med
4. Dansken gillar att cykla och staden supportar detta med bra cykelbanor, att man får ta med cykeln på S-tågen och många lånecyklar för den hugade turisten
5. Det finns saker kvar att göra och en lust att se mer när man åker därifrån. Det är ett bra betyg.
Tänk sådant man kan snubbla på när man minst anar det!
SvaraRaderaDå jag härstammar från samma underart som Apan, dock med längre näs- än armhår, är det trevligt att stöta på en gammal bekantskap man inte stött på under många eoner.
Allt är bra med Kapten stofil. Är numera gift. Så kan det gå när man inte är försiktig. Ska skärpa mig!
Apan är fortfarande passionerad musikälskare?