I måndags kväll satte sig hela resesällskapet Broman/Lyman på en lyxbuss med destination Tucuman, en liten stad med 700 000 invånare i norra Argentina. Som ni ser på det ofuskade bildbeviset finns oändliga mängder utrymme även för en tjock person. Det känns lite skumt att en stor dubbeldäckarbuss är fullbelagd med ca 20 resenärer(!) Ja, ja, vi skulle ju åka hela natten och anlända kl 10.00 morgonen därpå.
En kvart efter påstigning blev vi serverade en undermålig middag bestående av luftigt bröd, torr schnitzel och potatismos som skulle få euroshoppers att platsa på finkrog. Det bästa med denna middag var att den serverades lika snabbt som den blev uttagen. Den som vill ha lite tid på sig att äta har inget att hämta på denna lyxlinje. Efter denna gastronomiska höjdare serverades kaffet! Se bildspel....
Nu kanske du undrar - vad kan få hyfsat normala människor att reagera så här på lite kaffe?
Svaret är: att det inte var kaffe... Det var rinnande socker med kaffedoft. Om man inte är beredd, så tror man att man ska dö.
Nåväl, efter en hel del flabb släcktes så bussen ned och sällskapet försökte slumra in och skulle vakna ca 110 mil längre norrut. Vi blev dock väckta tidigare än så, då vi skulle släppa av folk i Santiago (inte i Chile). Följden blev att en frukost serverades i ottan. Eller förresten, frukost och frukost... Det var kakor, kolakräm och söta kex. Apan och Ryssen hade dock lärt sig från gårdagens incident, att istället för kaffe välja att skölja ned sockret med te.
Efter frukosten började det att blixtra och dundra. Efter tio dagar med fint väder, började nu Apan och Ryssen att ana oro.
Fortsättning följer....
För allas och envars kännedom kommer inte Apan och Ryssen hem som planerat. Kabinpersonalen på British Airways har bestämt sig för att strejka med start den dag vår hemresa skulle ha skett. Kanske lyckas vi komma hem den 24 istället?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar