Från vattendränkta Santiago åkte så bussen två mil vidare till Tucuman där solen strålade på samma sätt som vi varit vana vid i Buenos Aires. En brunch inmundigades på busstationen i väntan på nästa buss som skulle ta oss upp i bergen till den lilla turistorten Cafayate med ca 7000 invånare. Den över fem och en halv timmar långa turen erbjöd stora miljöförändringar och var visuellt häpnadsväckande. Se själva på följande bilder.
Djungel
Stäpp
Vilda västern
Det bussturen levererade i termer av fina scenerier levererade den inte gällande komfort och fysiskt välbefinnande. Apan är som de flesta vet en mycket laglydig individ. I samband med avfärd från Tucuman tänkte han således att det skulle vara lämpligt att ta på sig det säkerhetsbälte som erbjöds. Lite grävande bredvid den stolsits som han satt på gav som resultat att ett dyngsurt illaluktande bälte hamnade i apans förtvivlade händer. Hans första tanke var att någon använt sidan av sätet som urinoar men vid närmre nasal besiktning konstaterades dock att den sura doften som det blöta hade snarare påminde om vidrig svett. Tur för apan hade Ryssen rådigt nog placerat alkogel i sitt handbagage och efter tre noggranna tvagningar fortsatte resan utan säkerhetsbälte.
Till slut kom bussen fram till resans slutmål Cafayate som är en turistort dels beroende på att den omges av vacker natur men också beroende på de många bodegorna eller vinodlingarna. Detta visade sig vara en mycket trevlig liten by. Då vi rest norrut närmre ekvatorn kom vi till mycket varmare breddgrader. Solen strålade och temperaturen var nog runt 30°c. Det hotel eller hostal som det kallades som vi checkade in på var mycket mysigt.
På kvällen begav sig hela gänget till det stora torget som är den givna mittpunkten i Cafayate och satte oss ner hos den bondfångarliknande restaurangen Don Olsson. När maten och vinet väl serverades blev vi tysta av glädje över den bästa maten Argentina lyckats erbjuda oss hittills. Vansinnigt skitgod mat!
Planerna för morgondagen hade smidits. Vänta bara vad mycket skoj vi skulle ha dagen som följde...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar