Ny tur med buss till Cafayate

Från vattendränkta Santiago åkte så bussen två mil vidare till Tucuman där solen strålade på samma sätt som vi varit vana vid i Buenos Aires. En brunch inmundigades på busstationen i väntan på nästa buss som skulle ta oss upp i bergen till den lilla turistorten Cafayate med ca 7000 invånare. Den över fem och en halv timmar långa turen erbjöd stora miljöförändringar och var visuellt häpnadsväckande. Se själva på följande bilder.


Djungel

Stäpp

Vilda västern

Det bussturen levererade i termer av fina scenerier levererade den inte gällande komfort och fysiskt välbefinnande. Apan är som de flesta vet en mycket laglydig individ. I samband med avfärd från Tucuman tänkte han således att det skulle vara lämpligt att ta på sig det säkerhetsbälte som erbjöds. Lite grävande bredvid den stolsits som han satt på gav som resultat att ett dyngsurt illaluktande bälte hamnade i apans förtvivlade händer. Hans första tanke var att någon använt sidan av sätet som urinoar men vid närmre nasal besiktning konstaterades dock att den sura doften som det blöta hade snarare påminde om vidrig svett. Tur för apan hade Ryssen rådigt nog placerat alkogel i sitt handbagage och efter tre noggranna tvagningar fortsatte resan utan säkerhetsbälte.

Till slut kom bussen fram till resans slutmål Cafayate som är en turistort dels beroende på att den omges av vacker natur men också beroende på de många bodegorna eller vinodlingarna. Detta visade sig vara en mycket trevlig liten by. Då vi rest norrut närmre ekvatorn kom vi till mycket varmare breddgrader. Solen strålade och temperaturen var nog runt 30°c. Det hotel eller hostal som det kallades som vi checkade in på var mycket mysigt.



På kvällen begav sig hela gänget till det stora torget som är den givna mittpunkten i Cafayate och satte oss ner hos den bondfångarliknande restaurangen Don Olsson. När maten och vinet väl serverades blev vi tysta av glädje över den bästa maten Argentina lyckats erbjuda oss hittills. Vansinnigt skitgod mat!



Planerna för morgondagen hade smidits. Vänta bara vad mycket skoj vi skulle ha dagen som följde...

Nu kan alla kommentera

Bloggerinställningarna är ändrade och nu kan den som vill kommentera vad som behagar. Bra va?

/Apan och Ryssen

Lyxfärd mot Tucuman

I måndags kväll satte sig hela resesällskapet Broman/Lyman på en lyxbuss med destination Tucuman, en liten stad med 700 000 invånare i norra Argentina. Som ni ser på det ofuskade bildbeviset finns oändliga mängder utrymme även för en tjock person. Det känns lite skumt att en stor dubbeldäckarbuss är fullbelagd med ca 20 resenärer(!) Ja, ja, vi skulle ju åka hela natten och anlända kl 10.00 morgonen därpå.

En kvart efter påstigning blev vi serverade en undermålig middag bestående av luftigt bröd, torr schnitzel och potatismos som skulle få euroshoppers att platsa på finkrog. Det bästa med denna middag var att den serverades lika snabbt som den blev uttagen. Den som vill ha lite tid på sig att äta har inget att hämta på denna lyxlinje. Efter denna gastronomiska höjdare serverades kaffet! Se bildspel....









Nu kanske du undrar - vad kan få hyfsat normala människor att reagera så här på lite kaffe?
Svaret är: att det inte var kaffe... Det var rinnande socker med kaffedoft. Om man inte är beredd, så tror man att man ska dö.

Nåväl, efter en hel del flabb släcktes så bussen ned och sällskapet försökte slumra in och skulle vakna ca 110 mil längre norrut. Vi blev dock väckta tidigare än så, då vi skulle släppa av folk i Santiago (inte i Chile). Följden blev att en frukost serverades i ottan. Eller förresten, frukost och frukost... Det var kakor, kolakräm och söta kex. Apan och Ryssen hade dock lärt sig från gårdagens incident, att istället för kaffe välja att skölja ned sockret med te.

Efter frukosten började det att blixtra och dundra. Efter tio dagar med fint väder, började nu Apan och Ryssen att ana oro.




Fortsättning följer....

För allas och envars kännedom kommer inte Apan och Ryssen hem som planerat. Kabinpersonalen på British Airways har bestämt sig för att strejka med start den dag vår hemresa skulle ha skett. Kanske lyckas vi komma hem den 24 istället?

Nu drar vi norrut!

I kväll sätter vi oss på en nattbuss på väg norrut i Argentina. Vi ska göra en utflykt till i tur och ordning Cafayate och sedan Salta. Denna lilla roadtrip ser vi verkligen fram emot. Vi vet inte riktigt om vi kommer att ha tillgång till internet på denna resa så därför kan detta inlägg vara det sista till på fredag. Vi får se.

Tanken från början var att vi när vi återvänder till Buenos Aires på fredag bara skulle vända för att tidigt på lördagen flyga hem till Sverige igen. Det är inte säkert att vi kommer hem som vi tänkt oss då British Airways ombordpersonal har varslat om strejk med början just den 20 mars. På något sätt löser det sig nog men just nu vet vi inte säkert när vi kommer hem.

Slutligen vill apan visa upp den vinylskiva han hittills har plockat upp på resan. Soft Machines Bundles från 1975 i argenstinsk press vilket innebär att låttitlarna är översatta till spanska. Mycket trevligt.

Asado på 13 våningen! Vilken dag!

Idag, söndag, var vi inbjudna till asado hos Krille, Vero och Kalvin på deras finfina takterass med gudomlig utsikt. En asado fokuserar framförallt på umgänget och kan hålla på i timtal. Vår asado, eller grill, pågick mellan 13-18. Man kan lätt prata om slow food(!). Dagens grillmästare var Apans bror Kike (Henrik aka Josef). Jo hade gjort en fantastisk guacamole! Vinet och köttet behöver vi nog inte ens nämna.

Titta vilken utsikt!


Krille och Vero, dvs värdparet. Otroligt varma och generösa människor.



En glad asadodeltagare (observera bicebs!)
Klarade, trots sin nordiska hud, solen denna dag otroligt bra. Särskilt tack till solfaktor 30+. Denna solsmörja användes på bred front av de som de senaste veckorna anlänt från Sverige.



Satans gott! Och lagom lång måltid. Denna typ av umgänge får en att som turist släppa lite på storstadspulsen med den stress det kan innebära. Det känns nästan som att vara hemma men med en massa nya roliga intryck.



Apans mamma Marit med lille Kalvin, ca 3 månader, i famnen. Kalvin tycker mycket om att vara med och framförallt blev han väldigt glad när Ryssen busade med honom.



Smutsiga fötter efter att ha hängt hela dagen på en terass som används flitigt för grillning.



Vid sexsnåret tackade vi för oss och drog oss tillbaks till våra lugna kvarter för förbedelser för morgondagens lite längre utflykt norröver. Mer om detta följer snart...

Ölprovning och dagstripp till Tigre

I går kväll vid halv åttasnåret avsåg Apan och Ryssen samt Hans, Marit och Henrik att besöka restaurangen till ett av Buenos Aires mikrobrygggerier vid namn Antares. Väl på plats visade sig haket vara fullbelagt trots den förhållandevis tidiga timmen. I Buenos Aires är det nämligen vanligast att en middag ute påbörjas mellan tio och tolv på kvällen. Småhungriga som vi var begav vi oss till ett närliggande Tex Mex-ställe där vi istället för Antares serverades Heineken direkt ur flaska.

Efter maten försökte vi på nytt på Antares restaurang utan framgång. I stället tog vi sikte på en pub som enligt Hans och Henriks efterforskningar borde servera lokalproducerat öl. Detta hak var konstigt nog nästan helt tomt. Vi beställde in två literkannor med såväl deras ljusa som deras väldigt mörka pale ale. Av dessa sorter fördrog samtliga närvarande den mörkare pale alen som var riktigt mumsig. Den ljusa varianten var enligt konsensus för sur.






Idag har samma skara människor givit sig ut på en dagsutflykt till floddeltat nordväst om Buenos Aires stadskärna. Turen ditt gick först i ganska skakiga och rackiga pendeltåg. Sista och större delan av sträckan gjordes med Tren de la Costa, en lite finare och dyrare järnväg som går genom relativt flådiga och mysiga kvarter nära vattnet Rio de la Plata hela vägen ut till orten Tigre där floddeltat mynnar ut.

På Tren de la Costa är det fullt möjligt att gå av vid olika stationer på vägen. Vi stannade till vid en station med en liten antikmarknad i anslutning till perrongen.



På denna marknad fyndade apan och ryssen en finfin inramad bild på en mycket queer och av bilden att dömma framgångsrik orkester.



Väl i Tigre fick vi en hel del sol och en väldigt lång promenad. Vi vandrade en bit uppströms och lyckades bevittna ett kanothaveri i den vansinningt strömma huvudfåran av utloppet där allt till slut verkade gå bra. Vi passade dessutom på att på tillbakavägen till stationen sätta oss p en uteservering och dela på två literflaskor av Quilmes vilket satt som en smäck.

Parkdjurssyndrom.

Igår var Apan, Ryssen och Marit på en liten parktur. Först besöktes Jardín de Japones, dvs den japanska trädgården. Den var inte speciellt stor men väl värd ett besök i strålande solsken och trevliga miljöer. I den anlagda sjön som ligger mitt i parken bor ett mycket stort antal mycket tjocka och mycket färgglada fiskar. När Ryssen nämnde tjockheten bland fiskbeståndet på sin Facebooksida kom vår mycket gode vän Martin Nybom med en mycket bra diagnos på själva företeelsen. Han beskrev det hela kort och gott som parkdjurssyndrom. Dvs instängda djur som till slut tröstar sin avsaknad av frihet med att tröstäta.



Efter den japanska trädgården besöktes en rosenträdgård med ett stort antal fina blommande rosor. Apan och Ryssen, ivriga som de är, orsakade upprörda visselpipsblåsningar då de för att kunna lukta på blommorna beträdde gräsmattan. Det var uppenbarligen inte tillåtet. Även om blommorna inte luktade så mycket var de en fröjd för ögat.